Som vanligt tar det sisådär en evighet mellan mina blogginlägg numera!

Massor händer, framförallt med lilla barnet!

Hundträningen blir sådär i dagsläget, det hinns inte riktigt med. Men istället blir det ordentligt långa promenader! Vädret är ju underbart, och Tuva sover så bra i vagnen. Dock finns planerna på Jippos klass II år kvar (lydnad, freestyle och htm. Han är uppflyttad i samtliga grenarna och någorlunda klar för klasserna)!

Och eftersom tiden att skriva ett långt inlägg inte finns, så får ni istället ett gäng bilder. Och som ni kan se så rök håret för ett tag sedan! Jag är galet håröm, och med bebis med fuktiga gripande händer, så fick det bli kort!

Som mammaledig (80 % i alla fall) så har jag noll koll på dagarna!

Tuva-Lisa har nu hunnit bli tre veckor, men det känns som hon kom igår. Samtidigt som graviditeten börjar kännas avlägsen.

Fröken har börjat le mer och mer, och det känns att hon blir starkare för var dag.
Blicken fäster sig bättre, och det känns som hon är betydligt mer ”med”.

Emil har varit hemma förutom två dagar kring förlossningen.
Pelle och Jippo är dock fortfarande hemma hos mamma (till hennes malles förtjusning), men kommer nog snart hem även dem.

Därav har jag inte tränat hund på över en månad! Inte ett klickerpass, ingenting! Det börjar dock krypa lite i benen på mig!

Välkommen till världen!

Tuva-Lisa Memea Cornelia Tegelstam!

Den 28/2 klockan ett på natten vaknade jag av värkar. Joel och jag begav oss en första vända till Danderyds sjukhus klockan 04. För att bli hemskickade (inte tillräckligt täta värkar) en timme senare.
Efter en timme hemma var det dags att åka tillbaka till sjukhuset då värkarna satte igång med 2-3 minuters intervaller (något som likväl hade kunnat ta ca 18 timmar, och därav hemskickningen).

Så vid 7-tiden blev vi inskrivna. Och redan 14:40 var liten Tuva-Lisa ute! En snabb och smidig förlossning, utan komplikationer.

Jag känner mig verkligen lyckligt lottad med en enkel graviditet och en enkel förlossning!

Tuva-Lisa är därmed född exakt på beräknad dag, och vid födseln 50 cm lång och vägde 3,9 kilo. I andra ord precis på snittet i längd, men närmre ett halvkilo tyngre än snittet.
Frisk och sund på alla vis.

Kärlek!

Så nu är både Joel och jag förtrollade av vår lilla flicka!

Dagarna försvinner dock så snabbt! Vill inte att hon ska bli större nu mitt lilla knyte!

Nu har jag nått vecka 40 av min graviditet, och därmed vad som räknas som sista beräknade veckan.
Och jag hoppas innerligt att detta snart är över!

BB-väskan är packad, hemma är allt ordnat för en bebis ankomst, och både Joel och jag är mentalt redo… Så nu väntar vi bara på att fröken i magen ska bestämma sig för att komma ut!
Beräknat så ska hon anlända på torsdag (28:e februari), men jag hoppas hon kommer tidigare än så.

Bilden är dock några veckor gammal, magen är betydligt större nu.
Känslan är lite som att gå omkring med en tung badboll på magen. Nu tycker jag verkligen att det är dags!

De där trasiga utlånade hundarna…

Pelle och Jippo har sedan någon vecka tillbaka bott hos mamma. Och bara några dagar innan de skulle dit satte sjukstugan igång.
Jippo skar upp ena trampdynan rätt rejält under en promenad (trampade på något spetsigt), och har därefter fått gå korta prommisar bandagerad.
Lagom till att han nu börjat läka ordentligt och åter får gå normalt, ja då var det Pelles tur. Dock på trampdynan intill sporren, vilket är bättre då den inte används i samma utsträckning.
Gissar dock att Pelle har fått självspricka (alltså inte skurit sig), då han har superkass kvalitet på sina trampdynor. Så nu går istället Pelle bandagerad under prommisarna… Suck…

Mammas egna hund – mallen Bruno, är under sista perioden av sin konvalescens (dock en tre månaders sådan). Så nu får han snart äntligen gå som en ”normal” hund!

Så nu hoppas vi att alla tre killarna snart är helt återställda. Det är ju verkligen inte kul med koppelprommenader!

Känner igen Jippo mycket i denna! Dock är han nog inte fullt lika tålmodig.
Så länge han inte fått ett nej – så måste det ju betyda att det är ok? Dock tar det då inte fullt lika lång tid som i serien nedan

Nu börjar det närma sig!
Beräknad förlossning är den 28/2, men +- 2 veckor räknas som normalt. Och själv hoppas jag självklart att hon väljer att komma tidigt!

För övrigt mår jag förhållandevis bra. Revbenen och ryggen är väll dock måttligt imponerade av all övervikt.

Hundarna sköts mer och mer av Joel. Jag står för kortare prommisar när Joel är på jobbet, men sen är det han som sköter det mesta (precis som resten av hushållsarbetet). Några klickerpass kan det även bli från min sida… Från soffkanten.
Gissa hur mycket jag ser fram emot om två-tre månader, när jag enkelt kan ta på mig skor och röra mig obehindrat med energi?! Åh vilken lyx!

Snart går jag även helt på ledighet från kursverksamheten. Tanken från början var att jag skulle gå av den 1:a februari, men riktigt så bra kunde jag inte hålla det. Den 7/2 har jag sista inbokade privatlektionen. Butiken är dock igång hela tiden, med lite fördröjda leveranser kring förlossningen.

Hundarna har världens bästa passningar under förlossningen och tiden efter!
Emil kommer bo hos Joels syster (och hennes två söner på 1 och 7 år), och Pelle och Jippo bor hos min mor (och hennes 9-månaders malle Bruno).
Perfekt för samtliga parter! Joels syster får en självgående dammsugare som tar reda på allt barnmatskladd från yngsta sonen (och Emil får i andra ord mat, hans stora passion i livet). Och mammas Bruno får favoritkompisarna på heltidsvistelse hos sig. Ja juste mamma då?… Hon får mycket…