Jobb, mässa, letande!


Agnes jobbar varje dag nu. Sover, äter middag och åker till jobbet. Vi har nu bestämt att Kenya kommer att få vänta. Min kära farmor mår dåligt så jag vill vara hemma hos henne.
Så istället letar vi efter en andrahandslägenhet som vi kan bo i under tiden. Om någon har förslag så hojta till!
Jag sitter också mycket nu och letar BC, usch vad jag längtar!

Förra helgen träffades vi ”hundtjejer” för att ha en tjejkväll med middag och allt vad de innebär när man är några tjejer. Självklart slutade det hela med att alla sitter på golvet och tränar sina hundar. Större hundtöntar får man nog leta efter!

I torsdags var vi på gymnasium mässan i Älvjsö. Först hade Agnes och några av våra vänner freestyleuppvisning på en upphöjd scen. Agnes använde detta som skallträning på Pelle och valde därför att köra trick till musik istället för ett program. Allt som allt var hon nöjd. Hon fick ned honom från sitt skall flera gånger.
Jag tycker Agnes är superduktig när hon uppträder med Pelle. Även fast det inte blir som hon tänkt sig så rycker hon på axlarna, är nöjd och tänker ut vad som hon gjorde annorlunda den här gången, hur de gick och vad vi runt omkring tänkte på. De är ju ett fantastiskt ekipage när Pälsman väl håller mun! De vet vi ju alla..

Det var också jätte kul att se hur våra vänner utvecklats. De som imponerade på mig mest var Annie och Benny! GUD så duktiga de har blivit, de måste ha legat i mer än massor. Fantastiskt kul!
Sen hade ju våran underbara hundlärare från gymnasiet, Helen,  också uppvisning med en av sina tollartikar (som nyligen dessutom haft en kull), de får en jämt att skratta med sin karisma.

Efter det begav Agnes med Pelle, Natha med Musse och jag med Selma oss till Säbyholms  ”bås”. Jag såg detta som ett tillfälle till att våga träna på min scenskräck och jag var supernöjd över min och Selmas insatts. Det var många som kom fram och prata, frågade och berömde. För att vara min stressiga lilla tös var Selma jätte duktig och folk fick även klappa på henne utan att hon blev obekväm.
Varje litet steg framåt jag tar med Selma blir en liten lättnad. De blir en bekräftelse på mitt arbete med henne och framför allt en uppmuntran.

Efter ett antal timmar var hundarna så trötta så vi bestämde oss för att åka hem. Både jag, Pelle och Selma sov gott den natten.
Allt som allt en jätte kul dag.

Så ja, de är lite av vad som händer nu och varför vi är riktigt dåliga på att uppdatera i bloggen.
Måste även be om ursäkt för att filmen när Selma står på frambenen inte laddats upp ännu, de är inte jag som har den. Men den kommer. Ha tålamod!

Annonser

2 svar

  1. Annie

    Nu vart man ju peppad till att fortsätta kämpa med Benny ännu mera 😀
    Tack för de fina orden 😛

    26 november 2009 kl. 21:43

  2. Kul med uppvisningar på gymnasie mässan! Jag var där förra året , verkligen superkul!

    29 november 2009 kl. 22:26

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s