Min lilla debut med Selmskrutt!


Som de flesta förstått vid de här laget har Selma startat sen ett tag tillbaka i freestyle med Nathalie Isacsson. Jag har allt för länge fegat och själv inte vågat mig ut på banan. Så nu när det var dags för årets U-KM körde jag på! Det brukar bara vara väldigt goa människor som deltar på ÖHUs U-KM, vilket jag utnyttjade, bättre tillfälle kommer nog inte för mig. Även fast det var inofficiellt.

Först var det agility, en sport som Selma är så mycket bättre än mig i och som vi bara har tränat ett fåtal gånger. Men men, de skadar ju inte att ha kul?
I agilityn diskade vi oss, självklart p.g.a. mig och hur oinsatt jag är i reglerna. Men jag fick i alla fall känna på mina tävlingsnerver lite granna, vilket dagen egentligen skulle gå ut på.
I hoppklass gick det bättre, banan var svårare men Selma var lite segare här så jag hängde med någorlunda. Vi var de enda som inte diskade oss i small, m.a.o vinst till oss! Finfint!

Kerstin Eriksson (som höll i banbygge och dömmandet) återupprepade mer än en gång ”Duktiga hundar!” med antydning på att deras förare var lite bakom flötet. Men vi skrattade gott allihopa så de gjorde inte så mycket.
Exempelvis när Emelie körde med Billboo i hoppklass och helt plötsligt stannar ”Var ska jag nu då?”.

Sedan var det dags för rallylydnaden. Nu hade Selma fattat att de va lattjotime efter agilityn och här fick vi 99/100 poäng p.g.a. att hon satt snett. Fick stolt kommentarerna ”Otroligt snyggt!” ”Glad matte och hund med superhärligt samarbete!”. Ibland går det vägen för oss trots våra olikheter!

Efter detta ville Selma dock bara gå hem och lägga sig (som den sällskapshund hon är), men nu var det dags för freestyle,  med en supernervig matte som förare..
Programmet vi hade planerat ut var som bortblåst och mer förvirrad än någonsin försökte jag få ihop något. Selma är otroligt lättpåverkad av mig när jag blir nervös och undrade vad sjutton jag höll på med. Lillskruttan! Så jag kan väl inte påstå att de var någon vacker debut där inte, men nu var det gjort i alla fall.

Men inte fick hon sova ännu (eller nästan inte i alla fall), nu var handling nästa gren och jag som egentligen inte har en aning om vad det är kammade hem vinsten.

Det var en jätte kul, lugn och skön dag och stolt över min lillskit är jag! Som den dåliga föraren jag stundtals var så är hon värd massor.

Annonser

4 svar

  1. Jag är så stolt över dig! 😀

    26 juli 2010 kl. 22:20

  2. topppen :;D duktiga!

    27 juli 2010 kl. 02:56

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s