Vad har jag för hund egentligen?


Kom nyss in efter att ha kört ett lydnadspass med Jippo.

Målet med passet var att köra en ”tävling” Dvs bli kommenderad under samtliga moment och alla på rad utan belöning, för att sedan plocka ut de moment som behöver slipas.

Men det känndes inte bra alls!
Jippos attityd har aldrig varit så dålig, plötsligt hände inget på kommenderingar och han var bara ”off”. Den där entusiasmen och drivet som han alltid haft var som bortblåst och han känndes inte alls som den drivande hunden han normalt är i lydnaden.

Och då vidare till varför?

Jag vägrar lägga ner ett träningspass utan att ha hittat faktorer, lösningar och mål för nästa pass.

Jag funderade på vilka faktorer som gjorde detta. Plogbilen var på klubben och Jippo reagerade på den, men fortfarande brukar han släppa omvärlden totalt på mitt första ”fot”?

Platsliggningen körde han bredvid pappas kangal på 60 kg (i Jippos tycke för stor för att vara hund!), och om det skulle vara det som satte obehag? Men han var ju i bilen och det är inte alls typiskt Jippo att haka upp sig på en sån sak.

Nej jag var inte det minsta nöjd och kunde inte riktigt sätta fingret på vad som gjorde detta träningspass så dåligt?

Väl hemma satt jag och pillade ut iskockorna mellan Jippos trampdynor då jag upptäcker att han har ju skurit upp en trampdyna!

Klart han inte jobbar som vanligt med trasig dyna?!?

Hade det varit Pelle eller Emil som skurit upp en trampdyna så hade det varit haltande, gnällande, gnagande och tydligt demonstrerande om att ”DET GÖR ONT!”.
Men inte Jippo… Han försöker, ser lite låg ut, men försöker… Klart som sjutton det blir halvdant!

Dumma matte som inte tänker på fysiska obehag utan bara pyskiska…
Så nu får jag slå mig själv lite i huvudet och ge Jippo en klapp på axeln för sitt kämpande på plan!

Duttiga killen som jobbar även när det gör ont. Mammas lille flamstrams!

(Bilderna från ett tidigare pass)

Annonser

Ett svar

  1. Ja, dumma matte där… och här tänkte man på hormonerna som ju också snart sätter fart. Unghundar har det inte alltid så lätt då det finns så mycket som snurrar runt om kring.

    Bra jobbat Jippo och bra att matte till slut upptäckt det onda, krya på lilla tassen nu och ni är superduktiga som nöter i denna kyla!”

    Kramiz

    11 februari 2012 kl. 13:59

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s