Hundträning

Är inte träning träning? Oavsett gren?

Emil i freestyle

Länge hade Sveriges Hundungdom huvudmannaskapet för freestylen i Sverige. Numera ligger den under SKK.

Fortfarande finns dock stämpeln ”ungdomsgren” på sporten. Med det finns både för och nackdelar.

Självklart tycker jag att det är underbart att ungdomar vågar sig ut på planen. I freestylen känner de sig välkomna och accepterade för det som de lyckats skapa med sina hundar. Sammanhållningen är god, och som nytt ekipage är det lätt att hoppa in och göra sig bekant med de andra tävlande.
På lydnadsplanen eller i brukset, där gubbarna med skägg och fjällrävenbyxorna regerar, är det svårt att komma med något. Gubbarna smått fnissar åt ”de små flickorna, de försöker ju i alla fall”. Och därmed är det självklart svårt att visa att man faktiskt går för något, eller för den delen få en ärlig chans att bli ”en i gänget”.

Freestylen främjar våra ungdomar med hund och deras träning samt känsla för djur.
Dock känns det lite tråkigt varje gång man konverserar med en” vuxen” som är intresserad av kurs, där det senare visar sig att det var tänkt till deras 8-åriga dotter, och för dem en självklarhet, för ”inte skulle dom”. Detta händer sällan inför mina tävlingslydnadskurser.


Pelle i agility

Det är svårt att få de nya grenarna att slå igenom med den respekt de faktiskt förtjänar.

För en tid sedan blev jag något chockad. Tränade för en man som själv stred för agilityns genomslag  på 80-talet, och kämpade för dess respekt. Jag visade upp ett freestyletrick som jag nyss lärt in och var stolt över, som respons fick jag ”haha vad gulligt, hur går det med fria följet?”.

Hundträning är väll hundträning?

För mig är alla grenar hundträning, och alla innehåller trick.

Om det så är slalom mellan benen, apportering, hopp över hinder eller hitta gubbe i skogen – så är det trick!
Vissa trick tar längre tid att lära in, vissa går fort.


Pelle klass Elit lydnad

Och om all träning är träning, varför är då viss träning klassad som ”svårare” och viss är ”för lillflickan”?
Att träna apportering, eller slalom mellan benen kan vilken 10-åring som helst klara av, så länge man har en hund som är sugen på momentet.
Men rutskick eller att balansera hunden på axeln går jag sällan igenom på mina barnkurser – det är för svårt. Men skulle en 10-åring klara detta, vad tror ni gubbarna blir mest imponerade av? När Lisa och Fido kör elitens rutskick eller Fido som balanserar på Lisas axel?

Samtliga grenar går att göra barnvariant och vuxenvariant på! Dessutom är Sverige ganska ensamma om att ha så många ungdomar i freestylen som vi har, internationellt är det en ”vuxengren”.

Icke hundfolk

De som själv inte tränar hund, dömer efter vad de ser. Och när jag publiktränar i kungsträdgården är för mina hundar strunt samma vilken gren vi kör, det är störningen vi vill ha.

Plötsligt är det inte de dömande ögonen som på brukshundklubbarna, utan tvärtom.

Kör jag där ett fritt följ så rycker folk på axlarna, men när min lilla papillon backar runt mig, hoppar över mina utsträckta armar eller kryper baklänges – då kommer applåder!

Samma okunskap?

Är det då inte samma okunskap på brukshundklubbarna som i Kungsträdgården?

De i kungsträdgården vet inte hur mycket tid jag lagt på att finslipa det där fria följet, eller för den delen vad domaren dömer efter.

Men inte heller vet de på brukshundklubbarna hur mycket jag tränat och tragglat för att få till ”just det där tricket”, och återigen, vad domaren dömer efter.

Så hur kommer freestylen framåt?

Gäller samma som agility så får vi väll vänta 20 år (eller mer, då jag inte skulle klassa agilityn som godkänd i alla bruksgubbars ögon). Men inte vill jag kämpa och dra tills jag är över 40 för att lyckas imponera en bruksgubbe! Då vill jag minsann ha kommit längre än så!


Emil under sökträning

För mig är det ganska otroligt att de som tror sig ”veta bäst” är de som inte kan se hur mycket träning som ligger bakom det jag gör med mina hundar.

Fram tills dess får bruksgubbarna ”kämpa i skogen” med sitt uppletande, och vi ”flickor kan leka freestyle med våra hundar” på apellplanen (om inte de vill köra lydnad det vill säga, då får vi leka på annan plats).

Så vi får väll vänta vi freestylefolk, vänta på att bruksgubbarna ska ta av sig kepsen, klia sig i huvudet och försöka lära sin schnauzer en bakåtvolt.

Annonser

Uppvisning i Kungsträdgården

Igår var det uppvisning som stod på schemat.

Stockholm firade hundens dag, och med detta hade Stockholms KK tagit tag i det hela.

Uppvisningar, information och annat skojj var ordnat.

Så med tre hundar begav jag mig kommunalt in till Stockholm.

Väl på plats möttes jag upp av ytterligare 5 ekipage ur uppvisningsgruppen. Härligt återseende med samtliga tjejerna!

För oss blev det hela hektiskt. Emil gick som nr 1, Jippo som nr 4, och Pelle som nr 9. Och inga pauser mellan ekipagen, vilket för min del betydde snabba byten och uppvärmningar med hundarna.
Som tur är, så är killarna rätt vana vid det här laget – och köpte läget.

På plats är det verkligen bara roligt, men väl hemma upptäcker man att det verkligen tar på krafterna. Sängen blev tidig igår kväll!


Intensiv helg!

Inatt klockan 12 kom jag hem för att stupa rätt ner i sängen!

Men för att starta från resans början.

Fredag kväll begav jag mig ihop med mina två border collies (Pelle och Jippo), samt Annie Björklund och hennes border collie och blandis.
Freestyle på Gotland stod på schemat!

Två stycken elever från årskurs tre, hade som projekt att införa freestylen på Gotland. Med detta var Annie och jag inhyrda för en intensivkurs under helgen.
Jag stod för det teoretiska och ihop körde vi den praktiska delen.

11 deltagare fanns på plats, och alla med olika mål och ambitioner. Det fanns dem som var där främst för att stötta tjejernas projekt och dem som hade höga tävlingsambitioner.

Raserna på hundarna var lika fördelade dem, det fanns allt från chihuahua till dalmatiner och border collie.
Någon som verkligen gjorde intryck på mig var en liten italiensk vinthund på 4 månader! Jisses vad härlig hund!

Efter kursen på lördagen var både Annie och jag slut men åkte ändå vidare för att valla.
Pelle som inte kört på mycket länge imponerade med hur mycket han kom ihåg efter lite avdamning! Min gammelskrutt!
Jippo har kört oftare, och gick bra. Han fick denna gång köra mycket med instruktören och detta var något som blev tydligare för mig. Jag känner att vi båda gör framsteg – jag måste bara våga släppa kontrollen mer, och istället hjälpa honom när det blir tokigt.

Under söndagens freestylekurs kändes det som att de sista polletterna trillade ner för deltagarna, och av kursvärderingar att döma åkte ett glatt, trött och riktigt inspirerat gäng från guteskolan!

Arrangörerna av detta jobb hade gjort strålande ifrån sig och jag tror två stora MVG:n väntar tjejerna!

Deltagarna började redan uppmana om en fortsättningskurs, så vi får se om det blir en ny resa till Gotland med detta syfte.

Men visst är det skönt att komma hem!

Borta bra (och ibland såhär superbra) men hemma bäst!

Bilder kommer troligen dyka upp senare!

 


Gotland i helgen!

På fredag kväll beger sig Annie, jag och fyra av hundarna (Pelle, Jippo, Benny och Buffen) oss mot Gotland!

Härligt att åka dit igen!

Denna gång inte bara för vallningens skull, utan främsta syftet denna gång är ”Gutestyle”!
Gotland har nämnligen ett hundsportsgymnasium där och två av de studerande tjejerna har som projektarbete att få in freestylen på Gotland.
Därav är Annie och jag inhyrda denna helg att instruera en grupp intresserade på olika nivåer!
Tjejerna har länge planerat inför detta – och nu är tiden äntligen inne.

Så på dagarna är det freestyle på gymnasiet, och kvällarna blir det för Annie och mig vallning!

Kan det bli en bättre helg?

Bild från en tidigare resa.


Hund-hus!

Denna vecka är det verkligen hund-hus här hemma!
Tid för annat finns inte.

5 hundar! (Nemi och Zelda)

Powder-puff damerna är på besök under tiden deras matte Åsa är på semester.
Förutom att leva ”trickhundar-livet” står även träning på schemat för dem.

Denna vecka skall vi fila på ställande under gång samt HTM-positioner.

Pelle

I onsdags opererades Pelle (BC snart 9 år) för sitt ändtarmsbrock samt kastrerades (prostata är inte helt jämn, och detta blir inte bättre med tiden).
Dagarna efter operation var han verkligen hängig, och därav har mitt bloggande uteblivit. Jag har helt enkelt inte sett förbättring.
Nu de senaste dagarna har dock allt förändrats! Han kan återigen bajsa normala högar och ser inte ut att smärta under tiden!
Att man som matte kan bli så glad över en normal bajshög?!

Det där med att ha tratt upptäckte vi dock var ett problem! Den snart 9 år gammla hunden har nog aldrig haft det?! Att ha den på var inga problem, däremot att ta sig framåt så fick Pelle panik om den stötte i en vägg.
Tackar för god lydnad på hunden. Han har fått gå utan tratt och vi har fått ”nej;a” att slicka sig. Under nätter platsläggs Pelle i sin bädd med tratten på.

Jippo

Liten skitunge debuterar lydnads-ettan på söndag!

Så nu är det hårdträning inför starten!

-Japp hundhus!

Som ni förstår är det ”fullt ös medvetslös” här hemma för närvarande!
Och då ska man inte glömma att jag dagligen har kurser också (samt ytterligare några bollar i luften som jag ännu inte avslöjar här).

Men vad tar man sig till utan de fyrbenta?!

/ Agnes och de 20 tassarna som i skrivande stund lagt beslag på sofforna och sover tungt.


Årsmöte och eloge till ÖBK!

Igår gick Jippo och jag upp till klubben för att delta på årsmötet.

Med en hel del skratt, trevliga diskussioner och framtidsvisioner så uppfattades mötet betydligt kortare än klockan visade.
Ändå fick Jippo sin träning efter som jag tänkt. Joel (husse) kom även upp för att kommendera mitt fria följ, och i helhet är jag nöjd med passet.

Jag måste då säga att jag är otroligt nöjd med min klubb! Go Österåkers BK! Och en eloge till er som kämpar, ni ska veta att det är uppskattat – det säger jag inte tillräckligt ofta (troligen inte heller de andra 340 medlemmarna, vilket absolut inte är en ursäkt utan snarare gör saken värre).

Detta år ska jag vara lite duktigare på att skicka uppdateringar från oss och våra tävlingar, och även önska lite kurser då jag har några grenar kvar att testa på hobbynivå!

En klubb är aldrig aktivare än sina medlemmar.


Trampdynetrassel – igen!

Har ju glömt berätta här.

Lagom till att Jippos trampdyna börjat läka och se riktigt fin ut – ja då sprack nästa!

Skulle gissa att det är saltet ute som torkar ut dem så mycket så de spricker och därav problemet.
Det är bägge gånger ”topparna” på trampdynan som spruckit och kanten är på väg att lossna helt.

Som tur är verkar det läka snabbt och Jippo verkar inte störd av detta.
Dock har killen en otroligt hög smärttröskel – sådär hög att det nästan skrämmer mig!

Hur som helst så kladdas det ordentligt med tassalva för att mjuka upp dem, slippa isbildning och förebygga fler spruckna dynor.

Imorgon blir det ett pass på klubben där pappa ska få kommendera mig, hoppas på bättre resultat än sist!

Men nu blir det lite kvällsmys med mina fyra killar i soffan, och självklart några träningspass i reklampauserna!

Kom alltid ihåg!
Träna med mål på resultat, optimal stressnivå och korta intensiva pass.
Så länge det är fysiskt möjligt – går det att lära!


Varför ta den lätta vägen?

Det är nog Jippos standard kommentar!

Eftersom dagens lydnadspass uteblev och Jippo tydligt demonstrerade detta genom evig klagan så tog jag och körde ett litet klickerpass.

Jag uppfattar hans utbud av freestyletrick som något ”fattigt” och tänkte därmed fylla ut detta.

Bestämde mig för att klicka in ”skäms” (lägg tassen över nosen från ligg, sitt, sitt fint eller stegra) från ligg.

Jippo vill dock gärna involvera mig i arbetet. Och började därmed lägga tass mot mig. Jag klickade alla tassrörelser då jag vill ha tassen med i arbetet.
Dock kom jag aldrig riktigt från detta?
Jag satt själv på golvet framför Jippo och killen kan nu ”lägg tass på min fot och stoppa nosen under sitt ben”. Haha bara Jippo tycker det är ett mer logiskt trick!

Nej ett pass till – sen sitter även det tricket! Men bara Jippo får mig att skratta så mycket i träningen!

Du är ju för rolig Jippo!


Vad har jag för hund egentligen?

Kom nyss in efter att ha kört ett lydnadspass med Jippo.

Målet med passet var att köra en ”tävling” Dvs bli kommenderad under samtliga moment och alla på rad utan belöning, för att sedan plocka ut de moment som behöver slipas.

Men det känndes inte bra alls!
Jippos attityd har aldrig varit så dålig, plötsligt hände inget på kommenderingar och han var bara ”off”. Den där entusiasmen och drivet som han alltid haft var som bortblåst och han känndes inte alls som den drivande hunden han normalt är i lydnaden.

Och då vidare till varför?

Jag vägrar lägga ner ett träningspass utan att ha hittat faktorer, lösningar och mål för nästa pass.

Jag funderade på vilka faktorer som gjorde detta. Plogbilen var på klubben och Jippo reagerade på den, men fortfarande brukar han släppa omvärlden totalt på mitt första ”fot”?

Platsliggningen körde han bredvid pappas kangal på 60 kg (i Jippos tycke för stor för att vara hund!), och om det skulle vara det som satte obehag? Men han var ju i bilen och det är inte alls typiskt Jippo att haka upp sig på en sån sak.

Nej jag var inte det minsta nöjd och kunde inte riktigt sätta fingret på vad som gjorde detta träningspass så dåligt?

Väl hemma satt jag och pillade ut iskockorna mellan Jippos trampdynor då jag upptäcker att han har ju skurit upp en trampdyna!

Klart han inte jobbar som vanligt med trasig dyna?!?

Hade det varit Pelle eller Emil som skurit upp en trampdyna så hade det varit haltande, gnällande, gnagande och tydligt demonstrerande om att ”DET GÖR ONT!”.
Men inte Jippo… Han försöker, ser lite låg ut, men försöker… Klart som sjutton det blir halvdant!

Dumma matte som inte tänker på fysiska obehag utan bara pyskiska…
Så nu får jag slå mig själv lite i huvudet och ge Jippo en klapp på axeln för sitt kämpande på plan!

Duttiga killen som jobbar även när det gör ont. Mammas lille flamstrams!

(Bilderna från ett tidigare pass)


Gula !

Idag var det malle-dag!

Ihop med sambon Joel, mamma, hennes malle Ruben och mina tre fyrbenta begav vi oss idag till Jessica (Karlsson) för hundträningsbesök.

Alla hade vi olika delar vi ville nyttja de andra till.

Jag själv ville bli kommenderad i fria följet med Jippo, mammas ”lilla” Ruben skulle träna på bus och lek med ”okända” personer, och Jessicas lilla Indie skulle passivitetstränas.

Ihop med Jessis två mallar och mammas chabrak till gigantisk malle så kände jag en minioritet med BC – för troligen första gången!

Men roligt hade vi.
Framförallt var det roligt att se de tre (Jippo 2-årig border collie, Ruben 1-årig malle och Indie 6 månaders malle) busa ihop!
Trots att Ruben och Indie är unga så blir det så allvarligt vid dragkamp.
Jippo-trams hänger och skuttar runt i en kant på leksaken och de gula djuren står tunga i kroppen och agerar ankare. Visst blir det fart då och då, men när det väl är kamp så går det ut på att agera bromskloss mer än att ”kampa”.

Lustigt hur rasbetingat det hela är.

På bilden Emil, Lolli och Pelle.
Skulle gissa att den är tagen runt 2007 då Jessicas Lolli var i samma ålder som Indie är nu.